"Det har sagts både i den svenska och internationella debatten att orsakerna till terrorattackerna med New York och Washington är världens sociala orättvisor och USA:s delaktighet i dessa. Eller USA:s politiska arrogans mot gemensamma åtaganden - brutna nedrustningsavtal, vägran att skriva på Koyoto-protokoll, försvagning av FN. Eller en kortsiktig och hycklande amerikansk Mellanösternpolitik.

Allt detta är fel. Det är inte sant. De som styrde planen mot World Trade Centre agerade inte i omsorg om klimatfrågorna. Usama bin Ladin - om han är den ytterst ansvarige - är ingen företrädare för världens fattiga. Nätverket Al Qaida - om detta är terroraktionens infrastruktur - verkar inte för en demokratisk utveckling i Mellanösternregionen. Talibanerna - som givit skydd åt terrorister - har inte starkare FN och mänskliga rättigheter på sin agenda.

Terroristernas mål är att döda tusentals och skrämma miljoner.

Det vore vansinnigt att ens för ett ögonblick göra terrorister till företrädare för mänskliga eller globala behov. Fanatisk kriminalitet måste bedömas utifrån vad den faktiskt är.

De som är ansvariga måste gripas och ställas inför rätta. Det är nödvändigt för att upprätthålla den rättsliga principen att varje människa är personligt ansvarig för sina egna handlingar, men också för att undvika en demonisering av hela folkgrupper, kulturer eller religioner.

Däremot är det sant att fattigdom och orättvisor, kulturell och politisk arrogans, förnedring, förödmjukelse och förtryck skapar en jordmån av frustration och desperation ur vilken också extremism kan gro.

Den som terroriseras kan själv bli terrorist.

Därför kan kampen mot terrorismen aldrig stanna vid att finna och lagföra de ansvariga för enskilda dåd. Den måste gå ett steg djupare. Världssamfundet måste samla sig i ett generalangrepp också mot terrorismens djupaste rötter. Detta är ett arbete på lång sikt och som kräver genuin solidaritet och omfattande resurser.

Vi kan inte längre acceptera en ekonomisk världsordning där de tre rikaste individerna förfogar över mer resurser än de 48 fattigaste nationerna.

Vi kan inte längre acceptera ett produktions- och konsumtionsmönster i det rika väst, som skulle kräva 10 planeter om det överfördes till global nivå.

Vi kan inte längre acceptera en värld där de starkas regelverk och maktpolitiska överväganden hindrar utsatta länder, folk och grupper att söka en framtid i mänsklig värdighet.

Vi kan inte längre acceptera en miljö präglad av fördomar och myter om andra människors kulturer och religioner.

Den 11 september 2001 kan komma att visa sig bli en lika viktig händelse som murens fall. Det kan utgöra ett paradigmskifte i internationell politik.

Med terrorattentaten mot World Trade Centre och Pentagon lyckades förövarna öppna ett gammalt sår - närt av korståg, kolonialism och kulturell arrogans - mellan det kulturellt dominerande kristna västerlandet och den muslimska världen.

Detta är del i en medveten strategi för att trappa upp en civilisationernas kamp - en medeltida umgängesform som får vedervärdiga konsekvenser i en globaliserad värld där alla samhällen blir alltmer mångkulturella. Ett scenario som gör varje modernt bostadsområde till ett potentiellt slagfält.

USA:s och Västvärldens svar kan antingen bidra till att sy ihop och läka detta sår - eller till att riva upp det ytterligare och göra det infekterat.

Så här långt har vi sett exempel på både ock.

De amerikanska åtgärderna att gå till FN:s säkerhetsråd, att betala skulderna till världsorganisationen, att söka en bred allians och att erkänna palestiniernas rätt till en egen stat är de mest positiva exemplen på många år i amerikansk politik.

I den maktkamp som pågår i den amerikanska administrationen är det viktigt att bejaka de krafter och åtgärder som leder bort från isolering och självtillräcklighet mot gemensamt ansvarstagande.

Det ökar också trovärdigheten i kritiken av de misstag som begås, vare sig det handlar om retoriska felsteg i tal om korståg eller vilda västern-efterlysningar eller till utformningen av de militära aktioner som pågår på tredje veckan mot Afghanistan.

Terrorister måste lagföras och det vore naivt att bortse från behovet av polisiära och militära tvångsåtgärder för att klara den uppgiften. Men dessa måste göras inom ramen för FN och folkrätten. Annars riskerar vi "en värld där djungelns lag råder och där de små staternas intressen inte är värda ett vitten", för att citera Sverker Åström.

I en ideal världsordning skulle dessa tvångsåtgärder finnas i en permanent anti-terrorist styrka inom FN eller vara kopplade till och agera på uppdrag av den internationella brottsmålsdomstolen.

Det sätt på vilket den amerikanska och brittiska militära aktionen mot Afghanistan genomförs rymmer tre mycket allvarliga och akuta problem.

För det första underminerar kombinationen av matbombningar och traditionella bomber det humanitära hjälparbetet, inte bara för att matpaketen kan locka behövande till minerat område. Hjälparbetet måste stå fritt från och neutralt i relation till krigshandlingar så att det kan möta de bäst behövande och ha fullt förtroende hos en utsatt civilbefolkning.

För det andra drabbas civilbefolkningen i Afghanistan hårt och brutalt. Det handlar inte främst om de hundratals oskyldiga som dödas av misstag när bomberna faller. Utan om den tickande bomb som består i att hjälpsändningar inte når fram till de tusentals människor som står utan försörjning, där de lever eller befinner sig på flykt undan kriget. Inom tre veckor drabbar vintern det afghanska folket. Därför måste hjälpen fram nu.

För det tredje bidrar varje bomb som faller till att vidga den spricka mellan det kristna väst och den muslimska världen som terroraktionerna den 11 september rev upp. För varje dag blir vägen allt längre till försoning, fred och framtidstro.

Därför kräver jag idag ett stopp för bombningarna mot Afghanistan.

Den allt allvarligare humanitära situationen i Afghanistan kräver att USA och Storbritannien tillsammans med världssamfundet nu prövar andra - och förmodligen inte mindre effektiva - vägar att lagföra de terroristmisstänkta - förhandlingar och diplomati, ekonomiska och politiska påtryckningar.

Militära tvångsåtgärder är i vissa lägen oundgängliga. Men denna insikt kan bara hanteras i full medvetenhet om att våld aldrig utgör en lösning.

Få har uttryckt detta så väl som den amerikanske medborgarrättskämpen, baptistpastorn och nobelpristagaren Dr Martin Luther King Jr:

Våldets yttersta svaghet är att det är en nedåtgående spiral som alstrar just det som det vill förgöra. Istället för att minska det onda mångfaldigar det ondskan. Genom våldet kan du kanske mörda lögnaren, men inte mörda lögnen, inte fastslå vad som är sant. Genom våldet kan du kanske mörda den som hatar, men inte mörda hatet. I själva verket kan våldet bara öka hatet...